När man är liten ser man sin mor främst som mor

Idag är en vacker minnesdag som påminner mig om dagen när min mor kom till liv här på jorden. Varje gång lever hon på nytt i mina minnen. En person med så mycket kärlek och passion.

Hela vår släkt håller på med musik på ett eller annat sätt och min mor var operasångerska (koloratursångerska), trubadur och gitarrist. Det är någonting som jag är riktigt fascinerad över nu så här på efterhand, när man vet bättre hur mycket kunskap och talang som krävs för att kunna göra alla tre så galant.

Livet ger små glädjepärlor har hon någon gång sagt. Man ska ta vara på glädjepärlorna, se det positiva i livet trots att allting inte går som i Strömsö. Till en viss mån påminner vi om varandra, kan inte sätta fingret på vad, men någonting :)

Det roligaste minnet är när hon berättade om konserter och hennes intressanta roller i olika operetter. En dag hade hon en konsert i Japan och skulle på kort varsel sjunga även på japanska. Då skulle hon lära sig att sjunga på japanska och hon berättade med spänning, vilken spännande utmaning det var att lära sig sjunga på ett helt främmande språk. Det mest utmanande var nog uttalet, men tydligen så klarade hon sig bra för publiken var nöjd!

Förutom japanska har hon sjungit på över fem olika språk. I Amado Mio albumet sjungs det på finska, svenska, engelska, franska och spanska. Här nedan är hennes låt Amado Mio, en introlåt till skivan.

 

 

När man är liten ser man sin mor främst som mor, men senare har man allt mer även sett upp till hennes artistiska sida.

 

A presto

 

Publicerad 10.02.2016 kl. 16:13

Throwback till Lilla wappen

Stötte på den här bilden från spelningen på Kåren i höstas och här finns en kort snutt på instagram där jag spelar tillsammans med min bror Farid och vår gemensamma vän Stallone. Något som har legat i gömman ;)

 

 

 

Lilla wappen with @stalloone and @mushmush2603

Video, jonka Farid Mountassir (@faridleroy) julkaisi

 

Det var nog kul att få spela till en så glad publik! Snart kommer fler inspelningar! Om ni någon vacker dag behöver underhållning till ert evenemang så är det bara att skicka mail till amira.mountassir@gmail.com ;)

 

Bisous

 

Publicerad 04.02.2016 kl. 22:23

Tärjär skönhet

Istiden är snart över, men det fanns en del "fördelar" med det också. Det var ovanligt vackert i Terjärv när det var som bäst -30 grader. Det känns som man skulle skriftligen vara med i Frozen. Jag höll mig ändå så mycket som möjligt inomhus, för man kan bara inte vara ute i så kallt väder..

 

 

 

Här ovan är ån som är helt frusen, vilket känns lite konstigt att tänka sig att man njöt av värme och solsken vid samma å.

 

 

Morning tea at work #raniplast#work #nature #summer #Finland #pampas#sunny#weather#love

A photo posted by Amira Mountassir (@amira_lavonne) on

 

Något som jag inte ännu ha vågat/hunnit göra är att gå på heimsjön. Det är antingen för kallt (-30 grader), för mörkt eller sen vågar man inte gå ensam ifall nån skulle köra över en i mörkret :P

Åtminstone kan jag beakta skönheten på avstånd! 

 

 

A presto

Publicerad 31.01.2016 kl. 10:30

Silenzio

Silenzio, tystnad, silence, hiljaisuus... Något man uppskattar efter allt virrvarr. Vi är inte eviga, men minnen är det.

 

 

 

 

Até mais (vi ses senare)

Publicerad 27.01.2016 kl. 21:14

Tärjärrevy bäst i väädä

Det här måste ha varit något av de roligaste jag har sett! Underhållande på alla nivåer :D 

Ännu har ni chansen att komma förbi Tärjärbyn och se på den fina revyn! Konstigt nog förstod jag det mesta! Roliga skämt om aktuella händelser, både lokala och globala. Snart kommer en kort videoklipp som finns på Youtube, en sång som berättar om Rani Plast nya torn.

 

 

Det är samma princip som i Kokkola revy att det finns flera små scener, men måste nog säga att Tärjärs revy blev nog kvar i mina tankar! Kanske jag förstår bättre de lokala skämten i Tärjär än de som visades i Kokkola! Båda är dock lika värda att se på! Jag ids inte avslöja alltför mycket för ni måste nu dra er Tärjärs ungdomsförening!

 A presto

 

 

 

Publicerad 24.01.2016 kl. 13:31

Drama&mystik i Tärjär

Istället för att kolla på den senaste James Bond filmen, blev jag ivrig på att prova på temasången för filmen! Tyvärr låter Instagram alla användare ha endast 15 sekunder korta videosnuttar. Här är "Writings On the Wall".

 

A presto

 

Ps. Ikväll är Tärjär revyns premiär kl.19.30!

Publicerad 16.01.2016 kl. 12:50

Nerfrusen minion

Den här vintern har jag nog lärt mig en hel del om bilar, oftast bakvägen. Det finns ett bättre uttyck på finska "oppia kantapään kautta"... Min lilla gula minion (min bil) blev genomfrusen efter att ha stått några veckor i den här hemska kylan. Det fanns ingen stolppe där man kunde värma motorn.. Lyckligtvis fick jag hjälp av Ranikollegor! ^^

 

Det lönar sig inte att lämna bilen länge någonstans där det inte finns en stolppe med eluttag! Jag hade otur att det blev minus 30 grader! Men nu är bilen i full fart igen!

Nyårsrevyn i Karleby var något roligt att se. Det var något nytt för mig, påminde mig om en samling av små sketcher. Det roligaste var att få höra allting på ren dialekt! Musik och sång hade egna versioner på dialekt. Det finns alltid lite Kokkola och Jakobstad skämt inrotade i sketcherna. I ena scenen var Jakobstad refererat till ett svart hål där allting sögs upp och ingen hittade tillbaka till civilisationen. Det bästa var nog ändå scenen med två snobbiga tanter från Helsingfors som hade somnat på tåget och hamnat i Karleby. Flera scener behandlade aktuella händelser i vårt samhälle, bl.a. orsaker till regeringens handlingar. Ifall ni blev intresserade finns det säkert ännu möjlighet att se revyn!

I Nykarleby finns ett förtjusande kafé med ytterst mysigt utrymme! Det hålls av två fotografer som har kaféet vid sidan om sitt arbete. Se till att ha vägarna förbi till Bildströms Foto&Film Café 5-7.2! Trevlig etnisk musik i bakgrunden! Lite fransk jazz eller så kunde det komma latinamerikanska rytmer, mycket varierande!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

A presto

 

Publicerad 10.01.2016 kl. 20:55

Nyår i Berlin

Mannen bakom disken sätter en broschyr framför oss och pekar på bussbiljettpriserna och mumlar någonting på tyska när vi frågar om priserna. All engelska som kom ut verkade vara en blandning av tyska och mindre tyska. Då tänkte jag att hur kommer jag att hitta mig fram om jag inte kan språket för fem penni, men min vän har lite kunskap i tyska från skoltiderna så vi klarade oss bra till hostellet.

Det har varit lite äventyr i hipsters hemstad och vi har sett olika områden som är väldigt olika. Det finns klara skillnader mellan öst och väst, speciellt i arkitekturen. Det finns trevliga ställen i båda områdena, men när man en gång hade hamnat i ett mindre trevligt område märktes det omedelbart. Här stötte vi på en gatumålning i östra delen av Berlin, Kreuzberg.

 

 

Ibland gick vi på måfå åt något håll och mötte fantastiska byggnader, bl.a. konserthallen med två kyrkor vid varsin sida. Arkitekturen är något som jag har beundrat med vidöppna ögon. Det är mycket folk i Berlin, särskilt när det är nyår! Folk klär sig i allmänhet mer hipsteraktigt, men de ser ändå så coola ut. De kan “pull it off”, oberoende vad de har på sig. Om jag skulle vara en Berlinare skulle jag se väldigt annorlunda ut.. Stor säckig muminjacka i någon höstfärg, tjockbottnade skor från nittiotalet och håret skulle se mer bohemisk ut, troligen lite rasta här och där. Dessutom skulle jag säkert lyssna på någon underground band som ingen har hört talas om.

 

Konserthallen med två kyrkor.

Det är billigt att äta ute i Berlin, men det som är förbryllande hur vattnet kan kosta mer än andra drycker. En flaska vatten på knapp en liter kostade 7,50€ i en restaurang i NIkolaikvarteren. Dricker vi guld eller vad? Trots allt, har det blivit flera rätters måltider när det har varit så billigt och gott! Sedan går man omkring halvdåsig och försöker hitta sig fram till nästa sevärdhet. 

Charlies checkpoint på Friedrichsstrassen, det judiska muséet, holocaust monumentet gav ett kraftigt intryck. Monumentet bestod av klossar i olika storlekar och var placerade i ett regelbundet mönster, vilket påminde om en gravgård. Charlies checkpoint var tidigare den enda förbindelsen mellan öst och väst. Förutom minnesplatsen för omkomna judar så fick man en helhetsbild på hur judarna levde i Berlin sedan långt tillbaka i tiden i det judiska muséet. Dova klonk hördes från ett avlägset hörn i muséet och det visade sig vara minnesmärket “The Fallen Leaves” för förintelseoffren. 

 

 Monumentet för förintelsens offer.

 

 

Det har sannerligen varit en berikande erfarenhet. Trevliga människor har man träffat lite här som var, tyskar, britter, brasilianare m.m. Hit kommer jag på nytt!

 

Auf Wiedersehen

Publicerad 05.01.2016 kl. 08:59

Dubbel Xmas

Det skulle sitta bra med en one piece och en kopp varm choklad nu. Förhoppningsvis är alla hemma med sina käraste och njuter av sällskapet. Det har varit ett historiskt sammanträffande i år! På julafton firade två religioner samtidigt. Senast när det här sammanträffandet skedde var 457 år sedan! Det var både Jesus och Mohammeds födsel som firades. Muslimerna går enligt den islamiska kalendern som är beroende av månen, annat än den kristna kalendern som går enligt solen. Så det har blivit mycket firande för min bror är också född på julafton!

Jag tänker inte fylla min blogg med julmusik, det har man säkert fått höra tillräckligt av. Det finns någonting charmigt och mysigt i dem ändå. Jag letar fortfarande efter kassetten med julsånger. Nej inte en mp3-fil eller någon CD-skiva, utan en riktigt gammaldags kassett som man spelade in på 90-talet :D

Under min barndom brukade vi baka pepparkakor och lyssna på julsånger som kom från kassettspelaren. Tyvärr kommer jag inte ihåg vem som sjöng, men det var en angenäm och djup manlig röst som sjöng klassiska bitar som "White Christmas" m.m. Jag känner nog sådan nostalgi när jag hör vissa julsånger. Det för mig till tiden då enda oron var om man har varit tillräckligt snäll för att få en julgåva. Jag vet att den finns någonstans hemma, men var är gåtan. Det får bli en trevlig överraskning en vacker dag.

Här kommer lite helgläsning, en intervju med samma tema som i tidigare intervjuer, men denna gång i Rani Info. Det är en tidning för anställda på Rani Plast. Jag är inte säker om även byborna får tidningen.

 

Nu ska jag se på ett av mina favoritprogram, Hercule Poirot! Älskar mysterier och detektivhistorier, eller sen är det bara mustachen... :D

 

A presto

Publicerad 27.12.2015 kl. 15:55

Jazz vibes på After Eight

Jeppis är nog en skön stad med kultur! Musikcaféet After Eight har musikkvällar på onsdagar och den här gången fick man höra "Birth of the cool" svänga i Miles Davis meoldier. Det är ett gäng killar med blåsinstrument, bas, trummor och ett piano. Det var kul att se pianisten spela på pianot som var öppen framtill så man kunde se hur det såg ut inifrån!

 

 

Det var stämningsfullt och de spelade så skickligt tillsammans! Publiken var fullsatt med hela åldersskaran, vilket gjorde det ännu trevligare. Efter keikkan fortsatte jammet i Gearsheads'den! Det var riktigt mysigt där olika grupper spelade. En av mina favoriter var Bob James Touchdown som en grupp spelade så skickligt och ed inlevelse. De sade att ifall vi skulle bli övertagna av utomjordingar så skulle den här låten vara vår nationalsång, speciellt refrängen.

 

 

 

I väntan på mer snö i Tärjärlande. 

 

A presto

Publicerad 20.12.2015 kl. 10:53

Cessation

​Kan man vara mer galen och se på Paranormal activity i 3D på bio? Tydligen min bror och jag, men vi överlevde som tur, inget spöke är efter oss.. Det var spännande, men inte så skrämmande som jag hade väntat mig. Det är en rolig och oförglömlig upplevelse, för man är med många andra och det är kul att se även andras reaktioner! :D 

Det som har blivit kvar och väckt mina tankar är bilderna på vernissagen i After Eight. Min gymnasiekamrat Kasper Gustavsson och hans kollega Jennifer Granqvist är skickliga fotografer  som har den fina utställningen “Cessation” ända till 29.1 i After Eight som är ett musikkafé i Jakobstad. Cessation är ett gammalt engelskt ord för att stanna, vilket är temat till bildserien. 


Vår värld blir allt mer hektisk och ibland känns det som man är i ett ekorrhjul. Kraven på oss bara stiger och det finns inte rum för att andas, inget rum för att reflektera över sig själv, inte ens för sorg. Dessa bilder fångar den känslan. Fotograferna uppmanar alla att se på dem och tolka dem på sitt sätt. 


Kaspers bilder bl.a. vid Finlands enda vattenfall. Visste inte att man kunde hitta ett vattenfall någonstans i Esbo! Dit måste man gå och spana. Jennifers bilder är tagna i Österbotten, precis var vet jag inte. Det som jag gillade speciellt med utställningen var att Kaspers bilder är mörka, medan Jennifers är ljusa. Det bildas en kontrast och olika känslor speglas i konstverken. Affischen ovan har en god beskrivining på deras projekt.

Man skulle kunna tänka sig att vattnet i Kaspers bilder symboliserar samhället som ständigt trycker på en enskild individ. Inga känslor kommer ut, utan förtrycks istället. Det var intressant att se några bekanta ansikten på bilderna. Som modeller fungerade bl.a. Axel Wrede och Linus Lindgård.

De flesta som ser bilderna kan säkert relatera sig till dem på något sätt. Åtminstone jag kunde till de flesta bilderna. Det finns alltid någon gång i livet som kanske inte känns så glamoröst, utan bara tungt, speciellt när man har upplevt någonting som sorg. Det är precis då vardagen stannar upp och då blir man tvungen att reflektera över sig själv och livet. 

Det lönar sig att ta en sväng när man har vägarna förbi, varför inte ta något varmt och dricka och eventuellt njuta av någon musikkväll på After Eight? Kanske det bjuds också på choklad ;)

 

A presto

Publicerad 13.12.2015 kl. 23:00

Vitt bland mörker

Jag vaknar när det är mörkt och jag lägger mig när det är mörkt. Men nu när snön har kommit till Tärjälandia så ser det mycket ljusare ut och doften av färskt bakade pepparkakor fyller hemmet! Det kan vara lite barnsligt, men jag måste alltid prova om snön är "kramsnö" så att man skulle kunna göra snöbollar av dem. Det var en stund så men nu inte riktigt mer, antingen is eller slask.. Ja-ha. Nu slut på snack om vädret.

 

 

Hemsjön på vintern.

 

Idag är en viktig dag för hela landet! Det är självständighetsdagen och vi får vara tacksamma över vårt fina land. Det är svårt att inbilla sig hur det har varit tidigare när man inte har levat under den tiden. Även levnadssättet har ändrats sedan dess. Jag brukar hålla min tradition och äta pannkaka varje torsdag, det är ytterst viktigt! Någon tradition måste bevaras för att minnas krigstiden. Pannkaka är ingen dålig idé. Jag brukar kalla det för pannkakudag istället för torsdag. Hoppas alla njuter av att se på slottsbalen. Jag antar att de fortfarande skakar hand med gästerna. 

I onsdags publicerades min intervju på ÖT (Österbottens tidning). Det handlar om min sysslesättning i musik och allmänt om mig. De som är intresserade kan läsa artikeln nedan. Jag måste dock påpeka att det finns en del fel i artikeln:

- Jag talar inte 7 språk, utan 6 språk. Jag talar inte spanska, men kan dra några serenader på det språket utan desto problem :)

- Min mormor lärde mig en del pianospelande, även min mor. Både min mor och mormor är inspirerande människor som har även gett tips i sång. Min pappa har varit en viktig figur i mitt musikliv. Han har uppmuntrat mig när det har varit som svårast. 

 

A presto

Publicerad 06.12.2015 kl. 21:36

Ra-ra-rasputin

Nu har det varit kultur och nöje i högsta grad! Chalmersspexet Bob är någonting man inte ska missa! På Chalmershögskolan i Göteborg har man varje år ordnat ett roligt spex som består av endast manliga skådespelare. Motsvarande med endast kvinnliga skådespelare kallas för Chalmersspex Vera. 

Chalmersspexet föddes på Valborg 1948. Hade vappen någonting att göra med saken eller kanske för att det är en grupp teknologer? De beskriver sitt spex så här: "Ett Chalmersspex handlar alltid om en nu icke levande historisk person och föreställningen visar hur saker och ting egentligen gick till, istället för den felaktiga (och betydligt mindre roliga) bild som historieberättarna oftast beskriver."

Det är teater, musik,roliga skämt med ordvitsar och lek med ord. Varje år har de en turné till flera olika städer, bl.a. Åbo och Helsingfors. Det är en lång tradition sen hur länge som helst. I år kunde jag inte närvara i Åbo, men fick se spexet i Helsingfors! 

Årets tema är Rasputin och fint uppförd av spexarna! Det är många som vill ha makten i dåvarande Ryssland, bl.a. tsarens son med blödarsjuka, den frilansande bedragaren och mystikern Rasputin och den obegåvade aktivisten Lenin. Det är mycket underhållande att se skickliga män på scen sjunga och dansa samt uppträda med sådan inlevelse! 

 

 

Jag har själv varit med till Göteborg och sett på premiären för några år sedan. Då var temat Bellman. Det var det enda året som det inte ordnades i Åbo, vilket var synd. Som Chalmersspexamiral försökte man ordna, men det året hade Kemistklubben inte möjlighet att ordna spexet i Åbo.

Mera kultur! Veckan avslutades med musik på Kuka som ligger på Slottsgatan bredvid Dennis restaurangen. Jag hade någon gång för länge sedan lovat mig själv att aldrig sätta foten in dit för att det såg så "shabbigt" ut. Det ser lite mindre "shabbigt" ut efter att de har ändrat på inredning så jag kan nu gå in utan att få rysningar :D 

 

 

Varje söndag ordnas ett open stage-evenemang där vem som helst kan uppträda. Det här var första gången jag var med! Det får bli omstart en annan gång när man har vägarna förbi!

 

Ha en trevlig fortsättning på veckan!
 

A presto

 

Publicerad 30.11.2015 kl. 17:59

Något nytt..

Hur i all världen har jag hamnat i Sibbo?? Det var inte riktigt meningen att stiga av för tidigt. Jag ska ju till Borgå! Man kan vara lite tankspridd emellanåt och av någon anledning gör man mindre kloka beslut som jag ikväll..

Kanske jag kan trösta mig själv med att jag har bandat in en ny låt! Det är "Ihmisten edessä" som de flesta känner till. 

 

 

Nu sitter jag och myser i en av Sibbos taxi stationer!

A presto

Publicerad 23.11.2015 kl. 22:24

Musikkväll i Marina's restaurang

Det var helt tyst i publiken när jag spelade, ingen pratade. Det var någonting som fick mig att inse att alla lyssnade intensivt och stämningen var fin.

Det var min första "solokonsert". Jag har uppträtt flera gånger, men första gången som jag håller en hel konsert för kvällen. 

Några av Marina's goda pizzabitar gav en liten kick för kvällen :) Jag vill tacka publiken för en trevlig kväll!

Efter spelningen hade restaurangen fyllts med ännu mer folk och fick mig och undra om hela byn hade hittat sig in till Marina´s!

 

 

Nu myser jag i Borgå och fortsätter analysera plaster! Det är intressant att få arbeta med yrkeskunniga inom plastbranschen, speciellt inom produktutvecklingen, både i Rani Plast och Borealis! En erfaren kollega berättade mig häromdagen att produktutveckling är liknande som att vara en musiker, för det är samma känslor vid komponering och utveckling av musik som när man utvecklar produkter. En produktutvecklare har idéer som kommer "inifrån", precis som musikerna får sina inspirationer. Då kan jag med gott samvete tänka att detta stöder även mitt sinne i vetenskapen!

Trots att det är kallt, mörkt och regnigt där ute så har vi härliga människor omkring oss som gör tillvaron mycket trevligare! Här kommer "Sunny", tyvärr finns inte Marvin Gayes version längre på YouTube av någon anledning, men här är en annan version!

 

 

A presto

 

Publicerad 16.11.2015 kl. 18:15

 

Så kliché som det låter har musik en stark påverkan. Vi kan förmedla sinnestämningar eller berätta någonting åt lyssnaren som inte kan beskrivas med bara ord.  Det är den största orsaken till varför jag är väldigt fäst vid musik. Piano och sång gäller för det mesta, men ibland även gitarr. I den här bloggen delar jag med mig lite musik som jag har bandat in och annat smått och gott!

 

Behöver ni musikprogram till er tillställning?

Kolla min hemsida amira.fi!